Belizzis skada 2010
Click here to edit.
I maj 2010 åkte Belizzi på betäckning till Tranås och Helena Kättström. Det var Gandalf som skulle få träffa denna lady. Redan efter ca 1 dygn var hon skadad. Hon skyr inget och förmodeligen varit i snår, buskar och stenar och skurit upp sig på bakbenet. Helena gav henne direkt penicillin och arbetade med såret. Hon blev mycket bättre och gick bra på benet så hon fick igen gå ut till killen och de andra flickorna. Efter några dagar var hon åter sämre och fick på nytt en ny kur och Helena ansåg att det var dags för färd till klinik för kontroll. På Mantorp visade det sig att det hittat in bakterier i såret trots penicillinx2 (elak jäkel) och senan var 14 cm i trådar.
Vi stod i valet och kvalet, ta bort-försöka rädda. Belizzi tröttnade på oss på Mantorp och var islken och sur för att hon inte fick gå ut, det var det som avgjorde saken, hon var inte nedsatt utan pigg och glad, vi provar. Min man tyckte också att vi skulle prova, han såg väl hur bedrövad jag var och vilken beslutsångest jag hade. Även personalen på Mantorp tyckte vi skulle prova och det avgjorde min velighet.
Vidare till Skara. Där fick hon vara i 7 dagar med starkare kur penicillin. Sedan fick hon åka hem med annan medicin att få. Boxvila länge. En dag fick hon lös avföring. Tänkte inte så mycket på det då hon ibland kan reagera på olika saker men slutade med medicinen. Dagen därpå var hon lite hängig och på kvällen riktigt dålig. Ville inte äta och dricka. Jag hällde i henne olika dryck och matade med gräs. Lite pillade hon i sig men var oerhört nedsatt. På morgonen var hon så risig så jag konsulterade Mantorp, Helena och distriktsveterinären då de förstnämnda ansåg att hon var tvungen att få dropp. Distriktsveterinären kom ut men var tveksam på om hon inte skulle till sjukhus. Jag ansåg att hon inte riktigt var så pigg att hon skulle orka en 3,5 h resa till Skara. Vet kom ut och gav henne 10 l dropp. Hon hade då en puls på över 80. Då blev hon lite piggare men efter ett par timmar var hon lika risig igen. Jag ringde åter till vet för att ge mera dropp så vi kunde åka men vet ville inte komma ut, det skulle bli midsommarhelg och dropp var tvunget att sparas ifall det blev fler fall under långhelgen. Då blev jag måttligt f-bannad och sa till min man-nu åker vi och hoppas hon lever när vi kommer fram. Det gjorde hon!
Veterinären i Skara trodde inte sina ögon och sa att om detta varit ett fullblod hade den varit död nu. Belizzi har järnvilja och överlevnadsinstinkt. Vi skulle sova den natten med telefon för de var inte säkra på att hon skulle överleva. Hon fick 50 l dropp till på natten. Morgonen efter började hon kvickna till och 7 dgr senare var det dags att hämta hem henne. Det visade sig då att hon blivit dräktig andra rundan hos Gandalf. Vilken märr! Hem till boxen och hela sommaren inomhus. Så småningom blev det liten hage och sedan lite större. Då rymde hon över stenmuren! hittade henne hos de andra. Bannor och in i fållan igen och ny eltråd. Vid ett tillfälle hoppade hon ut! Då fick dottern bli sällskapsdam halva dagen och halva dagen inne.
I början av april 2011 fick så Belizzi börja gå med de andra hästarna. Hon var så lycklig att hon bara pep och hoppade runt innan hon drog iväg i full kareta över hagen. Jag blundade, vände mig om och gick in. Det var bara att hoppas på turen och visst gick det bra. Man ser nu ingen direkt hälta i någon gångart, stel javisst och förtjockad men vad gör väl det, hjärtat är räddad och ska snart åka på betäckning igen. Dräktigheten förra året tappade hon av förklarliga skäl.
Vi stod i valet och kvalet, ta bort-försöka rädda. Belizzi tröttnade på oss på Mantorp och var islken och sur för att hon inte fick gå ut, det var det som avgjorde saken, hon var inte nedsatt utan pigg och glad, vi provar. Min man tyckte också att vi skulle prova, han såg väl hur bedrövad jag var och vilken beslutsångest jag hade. Även personalen på Mantorp tyckte vi skulle prova och det avgjorde min velighet.
Vidare till Skara. Där fick hon vara i 7 dagar med starkare kur penicillin. Sedan fick hon åka hem med annan medicin att få. Boxvila länge. En dag fick hon lös avföring. Tänkte inte så mycket på det då hon ibland kan reagera på olika saker men slutade med medicinen. Dagen därpå var hon lite hängig och på kvällen riktigt dålig. Ville inte äta och dricka. Jag hällde i henne olika dryck och matade med gräs. Lite pillade hon i sig men var oerhört nedsatt. På morgonen var hon så risig så jag konsulterade Mantorp, Helena och distriktsveterinären då de förstnämnda ansåg att hon var tvungen att få dropp. Distriktsveterinären kom ut men var tveksam på om hon inte skulle till sjukhus. Jag ansåg att hon inte riktigt var så pigg att hon skulle orka en 3,5 h resa till Skara. Vet kom ut och gav henne 10 l dropp. Hon hade då en puls på över 80. Då blev hon lite piggare men efter ett par timmar var hon lika risig igen. Jag ringde åter till vet för att ge mera dropp så vi kunde åka men vet ville inte komma ut, det skulle bli midsommarhelg och dropp var tvunget att sparas ifall det blev fler fall under långhelgen. Då blev jag måttligt f-bannad och sa till min man-nu åker vi och hoppas hon lever när vi kommer fram. Det gjorde hon!
Veterinären i Skara trodde inte sina ögon och sa att om detta varit ett fullblod hade den varit död nu. Belizzi har järnvilja och överlevnadsinstinkt. Vi skulle sova den natten med telefon för de var inte säkra på att hon skulle överleva. Hon fick 50 l dropp till på natten. Morgonen efter började hon kvickna till och 7 dgr senare var det dags att hämta hem henne. Det visade sig då att hon blivit dräktig andra rundan hos Gandalf. Vilken märr! Hem till boxen och hela sommaren inomhus. Så småningom blev det liten hage och sedan lite större. Då rymde hon över stenmuren! hittade henne hos de andra. Bannor och in i fållan igen och ny eltråd. Vid ett tillfälle hoppade hon ut! Då fick dottern bli sällskapsdam halva dagen och halva dagen inne.
I början av april 2011 fick så Belizzi börja gå med de andra hästarna. Hon var så lycklig att hon bara pep och hoppade runt innan hon drog iväg i full kareta över hagen. Jag blundade, vände mig om och gick in. Det var bara att hoppas på turen och visst gick det bra. Man ser nu ingen direkt hälta i någon gångart, stel javisst och förtjockad men vad gör väl det, hjärtat är räddad och ska snart åka på betäckning igen. Dräktigheten förra året tappade hon av förklarliga skäl.